tankar i efterhand..

Har suttit här och läst på älsklingens facebook och på vännens blogg..

Inser att jag faktiskt fått ett hjärtstillestånd,  legat nedsövd och nedkyld i tre dygn och att min familj och mina vänner inte visste om jag skulle överleva. När mamma och älsklingen kom in på akuten fick de rådet att ringa alla som de ville skulle komma dit - och säga adjö..

För mig hände egentligen inte något mer traumatiskt än att jag vaknade upp med syrgas, brutna revben och jävligt hes röst! 
Jag sov ju hela tiden, men mina tankar går i efterhand till alla de som satt och vakade, jag hafr förstått att ni hade ett egen besöksrum som nu huserade i?.

Tack för att ni fanns och finns!!

Ni är världens bästaste!!!

Tack syster för att du sov i den obekväma fåtöljen och stod ut med mitt griniga humör!

Tack bror för att du matade mig med pannkakor som jag inte ville ha!

Tack mamma och pappa för att ni aldrig tvekade att sätta er i bilen alla tider på dygnet! 

Tack alla fantastiska, älskade vänner för alla besök, sms och telefonsamtal.

Tack min älskade man för att du höll mig levade tills ambulanspersonalen  kom, tack för att fanns där varje gång jag öppnade ögonen, tack för att du är min själsfrände och min bästa vän, tack för att du är DU!  

För det mesta mår jag rätt vanligt, speciellt ju mer revbenen läker. Men ibland kommer tankarna på vad som hänt, vad som kunde ha hänt, och rädslan för att det ska hända igen.

Känns också väldigt ironisk hur jag har varit sån hypokondriker hela livet. Kollat upp varenda leverfläck och förkylning. Har vidtagit varenda försiktigthetsåtgärd som finns.. Och så händer detta..

Vad ska man säga???

Har ingen perfekt mening att sammanfatta och avsluta med, så det bli bara ett

Kramar från mig



kärlek!!

Sitter här med en liten sovande skrutt bredvid mig i soffan. Han kunde inte sova, så kom upp och satte sig lite hos mig och somnade efter ungefär en minut. Han småsnarkar lite grann och ser så fridfull ut.

Det är de små stunderna i livet som gör det!!

rapport från sjukhuset

Sitter här och väntar på min röntgen.
Förhoppningsvis sista!

Egentligen var jag ju redan klar, men så lyckades de sticka lite skevt i mina svårstuckna armar och poff så hade jag fått en blodpropp i armen.. Som inte blev bättre av att de totalt missade den stora blågröna stenhårda venen och tog blodtrycket i den armen två dagar.. Ultraljud visade en propp och röntgen idag ska visa om proppen spridit sig till lungorna
Oavsett kommer jag att få ta blodförtunnande sprutor i magen..

Nu ringer min Tintinvän så får fortsätta min uppdatering senare..

välkommen hem!!

Kom hem efter en helg i Danmark igår kväll, helt slut, och möttes av denna koloss i sovrummet.
Det framgår kanske inte helt av bilden, men innanför allt papper och tejp så finns alla våra sovrumsmöbler.
Det var bara att samsas om barnens sängar, deras rum är de enda som inte ska renoveras. Det blev lite trångt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Det riktigt jobbiga är att varenda klädesplagg jag äger är just nu instängda i den där kolossen..

Men det blir fint när det är färdigt!!! :-)

hipp hurra på min födelsedag!!

Vaknade av att älsklingen och barnen sjöng så fint för mig imorse :-) Älsklingsparfymen fick jag i present, "Fly High" från Mexx, så nu luktar jag gott igen..

Efter att ha ställt alla möbler på övervåningen i mitten av rummen bar det av till stora staden och föräldrahemmet. Campa kom förbi och fikade och gav mig en jättefin termosmugg - utan att hon visste att en sådan fanns på min önskelista, och ett kort med en så fin dikt:

tack min vän

för att du är mig

så nära

fastän vi finns

så långt ifrån varann

jag kan känna din arm

om min rygg

din hand i min

din tanke vid min egen

och dina känslor

utanpå mina

tack för att

just du

är min älskade v ä n

Ja, nu idag fyller jag 30+ för första gången.
Är det nu det är meningen att jag ska bli vuxen?

Imorgon ska jag iaf ha barnasinnet kvar när vi åker till badhotellet i Fredrikshamn :-)

Kramar från mig