söndag 31 maj 2015
Mot nya mål
Gröna kuren
Det här är ju såklart inte en kosthållning som man kan leva på hela livet. Det är just nu under en detoxperiod av 4 veckor och jag är glad att jag har hittat någonting som fungerar. Sedan får jag nog prova mig fram ett livsmedel i taget och se vad jag klarar av att äta. Det är svårt att veta nu, för innan har jag nog trott att jag har haft koll när jag valt livsmedel, men eftersom det alltid har gått åt helvete i slutändan så måste ju nånting ha triggat mig iallafall.
Det är trots allt spännande att lära sig saker om sig själv och även om jag såklart gärna hade minskat lite i vikt så är det att bli av med mitt matmissbruk och att må bra och ha hälsosamma vanor som är det primära just nu i mitt liv.
måndag 25 maj 2015
Dags att sluta blunda och lura mig själv och alla andra
Ikväll ska jag sätta mig med den här boken och läsa den igen från pärm till pärm. Jag ska ta till mig det jag läser på allvar och jag ska stryka under stycken och kommentera i marginalerna. Sedan ska Marcus få läsa boken. Meningen är att jag ska täta alla små kryphål som jag har. Jag måste inte bara sluta lura mig själv, jag måste också sluta lura andra i min omgivning.
Det största misstaget jag gör just nu är att tro att bara för att någonting är nyttigt så kan jag äta det. Fel! Igår var det grahamsgröt. Det är typ bara nyttigt! Men det är baserat på vete och jag triggas uppenbarligen av allt som innehåller vete. Däremot verkar potatis funka att äta för mig. Kokt potatis alltså, inte potatis i andra former.
Man lär sig om dig själv hela tiden.
Igår nådde jag botten, än en gång. Idag ska jag förutom läsningen rensa i alla skåp, göra en veckoplanering av mat och gå och handla.
Men först kommer det att hända en hel del andra spännande saker idag!
Jag hade fel!
Det är så irriterande att det bara är jag själv som kan ta tag i det här. Jag hade så gärna velat skylla på nån annan. Jag har försökt. Men i slutändan är det ändå bara mitt eget ansvar. Vilket suger eftersom jag inte ens har lite karaktär eller viljestyrka när det gäller det här.. Eller om det nu handlar om biokemiska reaktioner och belöningscentrum i hjärnan. Men det gör ju bara att det är SVÅRARE för mig än för andra, inte att det är OMÖJLIGT!
Är så trött på meningen "imorgon tar jag nya tag", men just nu finns det inget annat att säga. Det är definitivt inte första gången jag säger det, men jag har gett mig fan på att det ska bli den sista!
tisdag 12 maj 2015
Jag är INTE som dom!!!
Jösses...
Och nästan alla i gruppen är med i lchf-sekten också. Och de som inte äter lchf får skit för att de inte är äkta sockerberoende eftersom de kan äta kolhydrater och ändå inte falla dit i sockerträsket.
Nä, dit vill jag inte räkna mig.. Jag kan väl klara det här själv..
torsdag 5 februari 2015
En gång hästtjej alltid hästtjej
Sedan Anna klagade på min sits häromdagen har jag insett att jag verkligen har suttit fel, så idag har jag gjort om och ridit rätt och imorgon kommer jag nog ha träningsvärken från helvetet..
Imorgon är det fredag och helgen börjar med att jag ska gå på bio med en kompis på fredag kväll, på lördag ska vi dela upp oss och Tilda och jag ska hem till Tildas bästis och ha tjejkväll tillsammans med bästisen och hennes mamma medan Marcus ska ta med sig Tias och spela Laserdome och Indra får besök av mormor och morfar som ska leka med henne medan vi andra är borta. Fullt ös!
Och på söndag är det stallet igen. Känns som att jag bor mer i stallet än hemma, men på ett bra sätt! :-)
fredag 22 augusti 2014
resultat i statistik
måndag 9 juni 2014
Kaffepaus och sex veckor med modifast
Det är nu sex veckor som har gått sedan Anna och jag startade vår Modifastresa. Originalplanen var att vi skulle börja trappa upp idag, men eftersom vi bägge ätit mat under en vecka så sa vi att vi skulle köra en vecka till.
Jag har dock inte bestämt mig, eftersom jag tror att jag inte är jättetrevlig när jag äter modifast. För min familjs skulle kan det kanske vara en bra idé att jag börjar äta middag tillsammans med dem nu som dealen var från början.
En annan anledning är att jag nu väger ungefär lika mycket som när jag skrev mitt blogginlägg om att jag ska sluta banta.
De här sex veckorna har jag gått ner 7,3 kilo och kommer i byxor som jag inte kunnat knäppa på ett år.
Jag är nästan exakt där jag var innan träningsförbudet, för drygt ett år sedan.
Dessutom köpte jag en ny klänning igår och när jag provade den sa Tias "gud vad smal du har blivit"
Meningen med Modifast var att det skulle vara en kickstart i viktminskningen och att jag/vi sedan skulle lära oss att äta bra och träna och vara hälsosamma människor resten av livet.
Att bara dricka all sin näring och få i sig 850 kcal om dagen är inte hälsosamt :-)
Så jag tror att jag tar nästa steg i min viktresa och går på fas 2 - upptrappning. Det är fortfarande tre modifast om dagen och ett mål mat, så det är ett tag kvar till bara vanlig mat.
Nästa gång Anna och jag ses är det nog iaf dags för nya mått..
Nu har jag överskridit min kafferast med 14 min, tillbax till biokemin...
fredag 6 juni 2014
Modifast dag...typ... ?
10 dagar kvar är det iaf, och motivationen har helt flugit ut genom fönstret. Men nu SKA jag klara de här sista dagarna.
Jag hade en förhoppning om att lyckas gå ner 6 kg under 6 veckor, och en önskan om att gå ner 9,2 kg för att komma till en bra siffra på vågen.
Med 10 dagar kvar har jag gått ner ca 6,5 kg och hade jag varit helt strikt hela tiden så hade jag kanske klarat mitt önskemål.
Men nu är jag här och nu, det är 10 dagar kvar och jag ska hämta tillbaka den där motivationen!!!!
Först gymmet nu :-)
(Anna är så mycket duktigare än mig, och hon är jätteduktig på att peppa, men jag är tyvärr sämre på att ta till mig peppet.. )
tisdag 3 juni 2014
EKG-bandspelare och träning
Anledningen är att jag ville att läkarna skulle kolla hur mitt hjärta beter sig vid träning när jag tränar som jag vill, och inte bara en kvart på en motionscykel på sjukhuset där det bara blir trögare och trögare och man till slut får ge upp eftersom benen inte längre orkar trampa runt tramporna i den takten de vill att man ska hålla.
Så igår kväll gick jag och min EKG-bandspelare till gymmet och körde som f*n.
Planen var att jag först skulle köra så hårt jag bara orkade på kondition och sedan köra styrka, men jag kan ha tagit i lite väl på konditionen eftersom jag började må illa och kände mig lite konstig. Det gör inte saken bättre att det inte finns någon luft i halva gymmet, den delen där alla maskiner är, så jag gick hem och ramlade ihop i en lite hög bredvid Marcus. Han kände på min puls och sa att den slog väldigt regelbundet, vilket ju känns bra.
När jag cyklade på sjukhuset gav jag upp när cykeln var på 175 watt, igår körde jag intervaller och låg som mest på strax över 300 watt, och som minst på 140.
Ska bli spännande att se vad hjärtat säger om det. :-)
söndag 25 maj 2014
Hästarna
onsdag 21 maj 2014
Modifast dag 24, våra mått
Det känns bra än så länge. På ett sätt börjar vi bli jäkligt trötta på det här, men samtidigt känns det inte som att det är ett alternativ att sluta, som jag nog skrivit innan. Vi är också lite rädda för vad som ska hända när vi börjar äta igen, det är rätt tryggt att hålla sig till skakarna och bara skakarna.. Vi vill ju inte att semestern ska komma och förstöra de resultat vi fått.. Men än så länge är det tre veckor kvar innan vi ens behöver börja fundera på det.
tisdag 20 maj 2014
Jag vill tacka...
Systrami och mamma, TACK!!!
Jag vet att jag tjatar om det här, men de kommentarer jag får på facebook försvinner, det går inte ens att hitta saker som man själv lagt upp på facebook längre, och det är så kul att spara kommentarer till inlägg.
Så snälla ni som skriver kommentarer, skriv det under inläggen.
Jag tror att jag har gjort det så enkelt det bara går att kommentera, jag lägger upp inläggen ett i taget med kommentarsrutan framme, men om det fortfarande är krångligt så säg till. Man behöver inte ha nåt googlekonto, man behöver inte registrera sig, man kan bara skriva som anonym och sedan skriva under med sitt namn - eller inte, men då blir det jobbigt för kontrollfreaket här...
Jag vill kunna se tillbaka och inte bara läsa inläggen utan även kommentarerna och reaktionerna på dem.
Tack på förhand!!!
måndag 19 maj 2014
Efter halva tiden har Anna och jag fått följande resultat:
Anna har gått ner 4,9 kg och har minskat 1,7 BMI-enheter.
Jag har gått ner 5,5 kg och minskat 2 BMI-enheter.
Att se resultatet i BMI snarare än siffror på vågen visar att viktnedgången även är bra ur ett hälsoperspektiv. :-)
På onsdag ska vi ses och mäta varandra och då återkommer jag med de resultaten också.
Det här är Bolina
söndag 18 maj 2014
Modifast dag 21
Nu var jag i London dag 12-15 och där varvade jag lite. Jag drack Modifast hemma och åt mat när vi åt ute och när vi var hembjudna till mammas kompis på middag. Och jag får erkänna att jag åt lite annat också.
Det är faktiskt väldigt mycket lättare att hålla karaktären och självdiciplinen när man BARA dricker Modifast.
Men jag hade tur att vi gick så sjuuuuuukt mycket! Vi gick alltså många många timmar varje dag, vi var i stort sett bara still när vi sov. Det var troligen min räddning. Jag hade som mål att inte gå upp i vikt under tiden i London, när jag vägde mig morgonen efter att vi kom hem så stod vågen på 1 hg mer än måndagen innan jag åkte. Man får väl säga att det är rätt ok :-)
Det var också rätt svårt att gå tillbaka till att bara äta Modifast, lika svårt som de första dagarna faktiskt. Men nu känns det som att jag har kommit in i det igen.
Idag var vi hemma hos mamma och pappa och firade min mamma lite i förskott eftersom hon fyller år 30 maj, men då ska hon och pappa åka bort. Och jag klarade av att sitta med vid maten och dricka min potatis- och purjolökssoppa. Och när de åt efterrätt nöjde jag mig med en stor kopp kaffe.
Så nu är jag back in the game :-)
Imorgon är det måndag och Anna och jag ska väga oss igen. Vi ska också ta nya mått på varann också eftersom halva tiden har gått, men det blir inte förrän på onsdag eftersom vi inte ses förrän då.
Så, håll tummarna imorgon bitti :-)
onsdag 14 maj 2014
Svar eller bara fler frågor??
Jag hade två scenarion i huvudet. Antingen skulle det visa sig att jag hade LQTS eller så skulle det visa sig att jag INTE hade det. Jag hade inte förberett mig för ett tredje scenario; att de hade hittat en avvikelse på en av gensträngarna de undersökte, men de visste inte vad den avvikelsen betydde.
Det fanns någonting som visade på att det inte var särskilt stor risk att avvikelsen skulle innebära någon form av sjukdom, men något dataprogram hade räknat ut att avvikelsen (som hette typ I11334V eller nåt liknande) eventuellt kunde innebära "possible damage".
Kontentan var iaf att det i nuläget inte finns någon anledning att börja ta prover på syskon och barn. Det är inte troligt alls att jag har LQTS och även om man skulle hitta samma avvikelse hos familjen så skulle de ändå inte kunna göra något med det fyndet eftersom de inte har någon aning om ifall det betyder nåt och isf vad. Jag tror de sa att det fanns folk med LQTS som hade liknande avvikelser, men då hade de en helt annan EKG-bild ("fulare EKG" enligt genetikläkaren, mitt EKG ser ju helt bra ut i vila).
Om fem år kan man göra om testet, eftersom forskningen inom genetik hela tiden går framåt.
Mamma var med mig och vi fick intrycket av genetikläkaren att hon inte tyckte att det var något att fundera över alls. Hon sa att eftersom man inte testar alla människor så vet man ju inte hur det ser ut hos friska människor, så detta kan vara bara ett obetydligt bifynd. Fast självklart var det så att bland de 6000 friska människor som de faktiskt hade testat i studiesyfte så hade inte en enda just den här genavvikelsen.
Jag frågade om detta betydde att det nu är bevisat att jag inte behöver någon ICD (dr Romeo skrev ju att om antingen magnetröntgen eller LQTS-testet visade något så borde jag ha en ICD), men det ville hjärtläkaren inte svara på innan han hade konfererat med sina kollegor.. Han sa att han hade en åsikt redan, men det är alltid flera läkare som ska besluta om ICD så därför ville han inte säga något innan han pratat med dem. Det var inte det svaret jag tänkt mig riktigt.. Men det behöver ju inte betyda nåt, läkare är ju inte de mest pedagogiska.
Bägge verkade väl rätt inne på att det inte var något att oroa sig för. Men så är det detta att de inte till 100% vet vad som orsakade mitt hjärtstopp. De vet att jag hade hypokalemi (lågt kalium), men det är inte normalt att det får så förödande konsekvenser, om man inte har ett tillstånd som gör att man är extra känslig för kaliumrubbningar, vilket man tex är om man har LQTS. Så de ska utreda lite till då.
Genetikläkaren sa att det är ett väldigt intressant fall, den där avvikelsen betydde liksom å ena sidan en sak, men å andra sidan nåt annat. Men tyvärr var det inget som hjälpte mig som ville ha ett svar, sa hon.
Borde vara van vid att vara ett intressant fall som ingen riktigt har ett svar på, så varför är jag förvånad?
Två timmar kvar till svar på testet
Om två timmar ska jag få svar på LQTS-testet. Om två timmar är antingen den här långa resan över och jag är helt friskförklarad eller så börjar en ny lång resa som inkluderar resten av familjen, mer tester och ev en ICD inopererad...
Lite svårt att koncentrera sig på föreläsningen just nu...
Nästan en egen häst
EDIT: Milano är en jättefin ponny, men vi insåg att han var lite för stor och lite för stark för Tilda. Tilda kände att hon inte riktigt klarade av Milano så därför blev det inte roligt att rida. Vi bestämde oss för att leta reda på en annan ponny som passade Tilda bättre. Milano är nu ledig. Passar någon som är lite större, lite starkare och lite mer orädd än Tilda då han är nafsig.
onsdag 7 maj 2014
Throwback wednesday
And you said
Att bestämma att vi inte skulle vara tillsammans längre är nog det svåraste jag någonsin har gjort. Det innebar inte bara att jag sårade en människa som jag brydde mig så otroligt mycket om. Det innebar att jag skildes från mina barn som jag i stort sett aldrig hade varit ifrån under hela deras liv. Det tog så många år för mig att ens kunna fungera som människa de dagar de inte var hos mig. Den sorgen och smärtan kom också idag. Hur jag satt i deras sängar och kramade deras pyjamasar och grät när de var hos sin pappa. Det gör fortfarande ont när de inte är här, jag låter fortfarande deras sängar vara obäddade och rummen som de lämnade dem när det är pappavecka så att det ska synas att de bor här. :-)
tisdag 6 maj 2014
Tomt var det här
Vilken underbar känsla att se två helt tomma kartonger! Ok, det står fortfarande 14 kartonger kvar staplade mot väggen, men några till är alldeles snart tomma de också. Tänk att det faktiskt nånstans finns ett slut på det där Modifastberget. Tänk att det kommer att komma en dag när jag slänger den sista tomma kartongen. Undrar hur det kommer att vara den dagen..
måndag 5 maj 2014
Första veckans resultat
Så imorse vägde vi oss samtidigt i varsin ände av luren och vågarna visade -3,2 kg för Anna och -3,9 kg för mig. Dessutom hade vi bägge två minskat ca 3 cm i midjemått. Så nu är vi glada och känner att det är värt att fortsätta ett tag till!!!!
Nu hade vi ju ganska lika viktnedgång, men den lilla skillnaden kan ev bero på att Anna varit bortrest nästan hela veckan och "bara" gått promenader medan jag har tränat som vanligt. Veckan som kommer blir tvärtom, Anna är hemma och kan träna som vanligt medan jag är bortrest i London.
Under gårdagen funderade jag ganska mycket på om det är värt det, om vi skulle köra en kortare period mm. Och insåg att det blir inte mindre jobbigt för det. Den dagen som är idag är precis lika jobbig oavsett hur lång tid det är kvar. Och den tiden man har bakom sig är inte jobbig alls, oavsett om det är en dag eller en vecka eller en månad. Den dagen man börjar äta igen så gör det ingen som helst skillnad hur länge man gått på pulver. Alltså kör vi på som planerat!
lördag 3 maj 2014
modifast dag 6
Idag har varit en jobbig dag. Det blev fel med sopporna eftersom vi kom iväg så sent från stallet, så allt blev förskjutet och jag har varit hungrig och irriterad och vill ha mat!Men det är bara att bita ihop för det är inget alternativ att sluta. Då kommer jag gå upp det jag ev gått ner och ha slösat bort både tid och ansträngning och pengar. För att inte tala om att jag ju inte kommer få nåt resultat.
Nej, det är bara att kämpa på.
Men det hade varit väldigt mycket lättare om man inte hade haft en familj som envisas med att äta mat och lördagsgodis. Fast det är mest maten jag saknar!
I förmiddags var vi hos Marcus mormor och hon bjöd på hembakta bullar. De luktade otroligt gott, men jag tyckte inte att det var jättesvårt att stå emot.
Däremot två överblivna köttbullar som ligger kvar i stekpannan, jag får ta dem snabbt och slänga dem. Tur att jag har även påsarna med soppsmak, hade blivit knäpp av att inte få i mig nåt salt. Och sparrissoppan är faktiskt jättegod!
Ikväll är det uppdelat mys hemma hos familjen. På nedervåningen sitter Marcus och Tias och tittar på Sagan Om De Två Tornen och på övervåningen har jag bäddat ner Tilda och Indra i soffan och vi tittar på Jordgubbslisa. Det är typ samma sak som Fiffi Förgätmigej fast med bär- och och fruktflickor istället för blomflickor. Och ungefär lika spännande.
fredag 2 maj 2014
Modifast dag 5
Och om den hemgjorda pizzan igår verkade god så var det inte lättare med hirsgratängen idag. Jag har inga problem med att laga maten, men jag klarar verkligen inte av att sitta vid bordet och titta på när de andra äter. Så jag satte mig i sovrummet med hörlurar och tittade på Once Upon A Time (tips för er som inte sett den serien). Men man kan ju inte sitta hela fredagsmyset ensam i sovrummet, så fick snällt sitta med när de andra satt med varsin liten skål med snacks och dippade grönsaker..
I övrigt har dagen funkat bra. Jag hade med mig alla tre barnen till gymmet när jag skulle träna cirkel imorse med meningen att de skulle stanna i barnrummet och titta på film, men efter halva passet kom de in i salen och ville titta på. Och de var jätteduktiga så de fick stanna. Först satt de alldeles stilla på en hög stepbrädor, men sedan började de dansa och göra likadana övningar som de stationerna som såg roligast ut. Men de störde ingen och de fick de andra deltagarna på passet att le, så då tyckte jag att det kändes ok att låta dem vara kvar. Efteråt kom det fram folk som talade om hur goa mina barn var, då känner man att de iaf kan uppföra sig bland folk och då har vi ju gjort nånting rätt ;-)
Imorgon är det vårcup för Tias och ridning för Tilda, så fullt upp hela dagen. Och givetvis samtidigt, så vi får dela upp oss och vara med varsit barn, och Indra får hänga med killarna.