Gräsänka

Just nu sitter min man på ett plan nånstans mellan Frankfurt och Bankok. Tillsammans med sin syster ska han hälsa på sin moster som bor i Thailand, på Koh Lanta. Om två veckor kommer de hem igen.
Under tiden ska jag jobba på att bli lite mer självständig. Man kan om man bara vill och vågar :-)

Mat vid träning

Om det är något som jag lärt mig efter snart två år på dietistprogrammet så är det att enbart träning inte ger några resultat när det gäller viktnedgång. Kosten är A och O. För att få bra resultat med sin träning ska träningstriangeln vara liksidig. Alla delar är jätteviktiga.
Och man måste äta riktig mat! Men det ska vara bra mat!
På torsdag ska jag vara på Katrinelundsgymnasiet och föreläsa för en gymnasieklass om vikten med att äta riktig mat och att välja rätt när man äter mellan målen.

Det känns därför som att det här  med kosten är någonting som jag verkligen borde ha koll på. Men varför är det då så svårt att leva som man lär? Varför har jag så svårt att komma på vad jag ska äta?
Om jag nu verkligen vill ha bra resultat så hjälper det inte att bara träna och äta lite halvfjäsigt. Lika mycket fokus som läggs på träningen måste också läggas på kosten.
Det räcker inte att bara tänka på vad jag äter, det kräver lite mer planering än så. Och jag har ju fördelen att jag har ett dataprogram där jag kan näringsberäkna allting. Så kostplanering är nästa steg nu...

Andra "Olgaveckan"

Dora och Boots

Idag har det varit vår ända tills jag bestämde mig för att köra mitt konditionspass utomhus. Jag hann precis komma upp på kärleksstigen så kom regnet. När jag hämtade Indra på dagis på eftermiddagen hade både barn och pedagoger vinterkläder på sig. Men när Indra och jag kom hem sken solen igen, vi öppnade balkongdörren så Toblerone fick komma ut lite och så mös vi i soffan under en filt och tittade på Dora Utforskaren. Indra har precis börjat svara när Dora pratar med henne, idag svarade hon lite tyst och tveksamt på vad hon hette och visade upp med två fingrar hur gammal hon är.. Men det är fortfarande jag som får ropa "kartan" och "ryggsäck", så att Dora ska få ett svar, annars verkar det ju konstigt att hon pratar tillbaka :-)

bilden är inte från idag

Jag gick 5 km med stavar, men jag har svårt att få till stavgången. Jag försöker att spänna både magen och ryggen, armarna, benen och rumpan, men så slinter stavarna och i nedförsbackarna går det inte alls att få till det. Nackdelen med att hitta en väg med så många uppförsbackar som möjligt blir ju att det även blir en massa nerförsbackar.. :-( 

Så jag bestämde mig för att jag ska köra styrkepasset också ikväll, och så köra kondition igen imorgon. 

Att träna blir verkligen lite som en drog. Precis när passet är klart så är jag helt slut, men så fort jag återhämtat mig litegrann så känns det liksom lite snopet och tomt att jag är klar för dagen och att jag inte ska träna mer förrän nästa dag. Kanske man kan få till två pass om dagen de dagar det går att genomföra :-) 

1 minut och 18 sekunder stående planka igår. De andra två seten blev 30 sekunder stående och 30 sekunder på knä. Men snart kommer jag stå alla tre seten en minut på tå.
Minst!
Världsrekordet för kvinnor är 45 minuter... just sayin..

Jag har kommit igång jättebra med träningen och det har funkat bra. Känner redan att sista passet igår kändes bättre än första passet, och jag klarade att stå 1 min och 4 sekunder stående planka innan jag drösade ihop.
Men jag har väldigt svårt att jämföra min träning med det arbetsprovet jag gjorde på motionscykeln på sjukhuset. Där cyklade jag i ca 15 min och det blev tyngre och tyngre hela tiden tills benen inte orkade trycka runt tramporna i rätt tempo längre. Sedan var det klart. Om jag hade fått köra lite intervaller eller fått ställa mig upp så hade jag ju klarat betydligt längre tid. Jag brukar köra konditionsträning på motionscykel på gymmet också, men då cyklar jag i 45 minuter på en lättare växel, samma växel hela tiden, och istället kör jag intervaller olika snabbt. När jag är klar så är hela kroppen som spaghetti och benen har varit heeelt slut flera gånger under det passet. På sjukhuset var benen bara trötta på slutet och jag hade inte alls fått upp samma puls. Och styrketräningen ska vi inte ens börja försöka jämföra med den där motionscykeln..
Så nu har jag skrivit ett brev till både dr Romeo i Skövde och dr Finnas i Kungälv och bett om att få en EKG-bandspelare under två dygn som ska registrera mitt hjärta när jag tränar så som jag vill träna.
Hoppas det blir snart!!!

Min nya kompis fitnessbollen :-)

Min fitnessboll har kommit! 

Under första passet i måndags använde jag soffan när det gick eller körde utan boll. Får erkänna att bollen tog träningen till en helt ny nivå eftersom man samtidigt även måste hålla balansen. Soffan står ju där den står liksom.. 

Så bollen var helt klart värd de 99:- den kostade på XXL :-)

Det är inte helt lätt att övertyga barnen om att det här är BARA mammas "leksak", och två av tre barn önskar sig nu allra mest av allt en egen fitnessboll :-) 

Jag önskar mig allra mest av allt ett hantelset så man kan öka vikterna successivt. 

Det går inte att beskriva hur lycklig jag är över att äntligen få träna på riktigt igen. Det är världens bästa känsla att utmana kroppen och känna att man orkar mer än förra gången. Och jag har ingen lust att bli mer förkyld och få ta en paus igen, så jag försöker att inte äta för lite och att få i mig så näringrik och bra mat som möjligt. Så om någon är orolig för att jag ska sluta äta igen så var inte det. Det är frisk och stark som är mina ledord nu :-) 

Det handlar om att formulera ett specifikt mål

Jag har tränat mitt första pass efter Olga Rönnbergs bok. 

Jag har (med hjälp av Jennie) insett att jag har haft ett ganska diffust mål med min träning innan. "Jag vill bli smal och vältränad" har jag tänkt, men inte funderat på vad det innebär och vad jag behöver göra för att komma dit. Och om man gör som man alltid gjort så kommer man få de resultat man alltid har fått. 

Så om man vill ha andra resultat så får man alltså göra på ett annat sätt. Första steget är ju då att formulera vilka resultat man vill ha. Och jag har nu kommit fram till att jag vill vara stark! Jag vill orka mycket, jag vill ha muskler som syns och jag vill ha muskler som ökar min förbränning. Mitt första mål är att jag vill kunna stå på händer. Jag vågar inte ens försöka nu för jag är så rädd att mina armar bara ska vika sig och jag ska drösa ner på golvet och bryta armarna och nacken.. 

Det andra steget är att hitta någon som har fått de resultaten jag vill ha. Och då gäller det att hitta en person som har samma förutsättningar som mig. Alltså inte en artonårig fotomodell på en reklampelare utan en kvinna som har fyllt 30 och har varit gravid ett par gånger inom max två år. Och var hittar man dem?

Jo, hos Olga Rönnberg - mamma fitness. 

De tjejer/kvinnor/mammor som verkligen har följt hennes råd, hennes bok eller hennes PT online, de har fått otroliga resultat och precis de resultat jag vill ha. Så om det är någon jag litar på vet sin sak, så är det hon. Så nu ska jag INTE göra som jag brukar göra, att läsa hennes bok och sedan göra nån egen halvfjäsig version av det hon skriver. Nej, jag ska följa hennes bok slaviskt och göra EXAKT som det står, varenda övning. Det enda är att jag har fått stuva om lite i schemat för att det ska stämma med mitt schema, men alla momenten är med. 

Idag körde jag första passet, och jag får erkänna att jag troligen överskattat min egen styrka, men också att jag har underskattat träning hemma utan maskiner och utan långa konditionspass. Den timmen det tog att göra de 8 övningarna var en av de tuffare träningar jag gjort. Har aldrig förut fått så hög puls och blivit andfådd av styrketräning. Ramlade ihop som en död säl på golvet när det var klart. 

Så det här känns verkligen riktigt bra! :-) 

Arbetsdag i stallet

Igår var det arbetsdag i stallet. Alla sidor på paddocken skulle grävas upp för att en extra bräda skulle läggas under den befintliga särgen. Tilda och hennes kompis Emilia kämpade på duktigt, och de var så nöjda med att de fick vara med och ta hand om hästarna. Jag och Emilias mamma var nöjda med att vi fick frisk luft, sol och massa tungt kroppsarbete :-)

Dagen i bilder: 

Emilia och Tilda fick hjälpa till att bära hö till hästarna som stod i hagarna.

Emilia och Tilda grävde och slängde bort för stora stenar. 

Jag grävde också. Massor!
Emilias mamma Anette är med som skuggan som tar bilden.

Och så skulle det bäras brädor. .

Det känns bra att visa tjejerna att det ligger mycket jobb bakom att ha hästar som hobby. Det är inte bara att komma till stallet och få en färdigsadlad häst som man rider på och sedan lämnar till nästa ryttare. Det var fullt med tjejer och killar som jobbade på tillsammans och riktigt tungt jobb. Alla jobbade lika hårt.
 Hästtjejer är starka tjejer :-) 

Man är inte så snygg som man tror...

Det här är inte en före- och en efterbild. 

Den vänstra bilden är hur jag ser ut när jag tittar mig i spegeln på morgonen. Den högra bilden är hur jag ser ut när jag går ut genom dörren och slappnar av igen... Mindre tjusigt.. 

Den där lilla bullen som hänger över byxorna, den ska bort! 

Jag är tillräckligt frisk för att börja träna, iaf lite försiktigt, så idag började jag med att ta stavarna och promenera en timme den backigaste vägen jag kunde komma på. Som visade sig också vara den vackraste, och återigen blev jag kär i Kungälv och tänkte att jag aldrig vill bo någon annanstans :-) 

Brev från Romeo

Det slår aldrig fel... Är så taggad för träning, bestämt tid med Anna att träffas på gymet, vaknar med ont i halsen, snor i näsan och bomull i huvudet... :-(
En gång hann jag träna..
Och jag har inte varit sjuk på huuuur länge som helst...