Jag har bestämt mig!!

Jag ska sluta banta!
Det låter kanske trivialt, men det ligger väldigt mycket tanke och beslutsamhetsångest bakom det, och jag kommer inte att klara några negativa kommentarer, så var snälla att överväg formuleringar väl, då jag gärna misstolkar allt till det värsta.

Att sluta banta betyder inte att jag ska börja leva på skräpmat, äta godis varje dag och sluta träna.
Att sluta banta betyder att jag ska sluta räkna kalorier och kolhydrater och få panik om jag överstiger 1300 kcal el 20 g kolhydrater per dag, sluta få dåligt samvete och ångest om jag inte tränar minst en timme varje dag i veckan, sluta nojja långt i förväg över tillställningar som innebär att jag måste äta tillsammans med folk jag inte känner, eller tillställningar där jag inte kan kontrollera vad som serveras alt ta med mig egen mat.

Att sluta banta betyder att jag ska göra mig av med alla för små kläder som bara ligger i garderoben och får mig att må dåligt. Mest är det byxor, så ni som har storlek 36-38 eller stl 29-30 på jeans kan ha en del att hämta.. :-)
Jag ska ställa undan vågen och bara använda måttbandet till att mäta saker. (Det kan inte vara bra när ens barn refererar till ett måttband som "ett sånt man mäter magen med").
Jag ska köpa massa nya, snygga kläder som jag trivs i, och ingenting ska vara "tills jag blir smal" eller "detta kan jag ha även om jag går ner 10 kg".

Att sluta banta betyder att träna för att må bra, äta för att... hm.. har inte kommit på nåt bra där. Nånting mittemellan "för att det är gott" och "för att man måste"? Varför äter andra människor?

Det finns så mycket viktigare saker i livet än att noja över mat och vikt. Jag har sagt det många gånger utan att mena det. T.o.m när jag precis kom hem från sjukhuset efter att ha bantat till mig ett hjärtstopp så var frasen "hellre tjock och levande än död och smal" faktiskt helt innehållslös. Mitt mål då var fortfarande att bli riktigt smal.  Mitt mål nu är att på riktigt mena det.

Det viktigaste är att min kropp kan användas till det den är till för. Den ska orka springa och leka med barnen, den ska klara av det liv jag vill leva och den ska hålla så länge det bara går.
Den ska också vara mjuk att krama och stark när det behövs.
Jag har mycket att jobba med innan jag verkligen kan känna så på riktigt med hela mitt hjärta, men min förhoppning är att jag ska lära mig att känna och tycka att det är helt ok att se ut precis som jag gör och tycka om mig själv iallafall!