Under semestern har jag gått promenader med Indra i barnvagnen när hon ska sova. Jag lyssnar på min tränings-playlist på Spotify och för varje dag har jag blivit mer och mer förbannad! Jag vill inte gå raska promenader med barnvagnen. Jag vill SPRINGA tills musklerna värker och hjärtat dunkar i öronen!
Alltså.. Jag har haft extraslag i hela mitt liv, de har alltid ansetts vara ofarliga. Jag har tränat sedan jag var 18 år, i perioder jättehårt, och mått hur bra som helst. Jag har dött EN ENDA GÅNG, och den gången låg jag hemma i min säng. Jag får inte ihop det med att träning skulle vara det som är det farliga. Jag borde istället vara betydligt försiktigare med att ligga i min säng..
Skämt åsido...
Jag har spenderat mer timmar än vad som är sunt på att läsa på om extraslag (VES). Det vanligaste är att man har VES i vila och att de försvinner vid fysisk aktivitet. Det gör inte mina VES. Sedan ablationen och med medicinering har jag i stort sett inga extraslag alls i vila, däremot kommer de under ansträngning. När jag var uppe i max på den där motionscykeln var vartannat slag ett extraslag.
Detta är lite svårare att hitta information om, men det jag har hittat är detta:
- Vid arbets-EKG fås information om eventuell ischemisk hjärtsjukdom och korrelation mellan förekomst av VES och arbete. Vid ökat antal VES vid arbete eller direkt efter finns en ökad risk för kardiovaskulär död. Det är i dessa fall motiverat att utreda om underliggande ischemisk hjärtsjukdom eller hjärtsvikt föreligger. Detta gäller även om arbetsprovet som sådant inte visar klassiska ischemiska tecken. http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=2301
Alltså: Om man har ökat antal VES under arbete bör man undersöka om det finns en bakomliggande hjärtsjukdom (ischemisk hjärtsjukdom = typ samlingsnamn för hjärt-kärlsjukdomar, hjärtinfarkt mm), eftersom det DÅ kan finnas en ökad risk för kardiovaskulär död (som jag TROR är samma sak som hjärtdöd eftersom kardiovaskulär enligt nationalencyklopedin betyder "medicinsk term som har med hjärtat och blodkärlen att göra").
Socialstyrelsen har gjort en grundlig undersökning med hjälp av en lång lista av specialister och läkare och annat: "Plötslig hjärtdöd bland barn, ungdomar och unga vuxna vid idrott och fysisk ansträngning". Jag har läst både rapporten och sammanfattningar om rapporten. Ingenstans står det att VES, eller andra former av extraslag, skulle kunna vara en av anledningarna till plötslig hjärtdöd.
- (...) Av orsakerna till icke-traumatisk plötslig död vid idrott och fysisk ansträngning är hjärtsjukdom den absolut dominerande. Hos idrottare över 35 års ålder är orsaken till plötslig hjärtdöd nästan uteslutande akuta komplikationer till en tidigt debuterande kranskärlssjukdom. Detta kommer emellertid inte att diskuteras här.Den här rapporten koncentrerar sig på personer under 35 år. I det åldersspannet är det någon av ett antal hjärtsjukdomar, ofta ärftliga, som är den vanligaste dödsorsaken. Vissa av dessa hjärtsjukdomar medför en högre risk för plötslig hjärtdöd i samband med intensiv fysisk ansträngning än vid vardagsaktiviteter. (...)
Jag har gjort ultraljud på hjärtat vid minst fyra tillfällen, jag har gjort magnetröntgen på hjärtat (och på lungorna), jag har tagit blodprov som visar om det finns någon som helst skada på hjärtat, som tex efter en hjärtinfarkt, jag har säkert gjort andra saker som jag inte kommer ihåg eller vet om. Det har TOTALT UTESLUTITS att jag skulle ha någon som helst hjärtsjukdom. Jag har tvärtom ett VÄLDIGT FRISKT hjärta!
Det är bara det att mitt hjärta har två lika starka impulser som styr över hjärtrytmen. (En förvirrad, något osammanhängande förklaring till det kommer längst ner för den som är intresserad..)
Däremot... Något som faktiskt kan påverka hjärtat både som muskel och som mottagare av signaler som talar om för hjärtat att det ska slå, det är elektrolytbalansen (saltbalansen) i kroppen. Elekrolyterna är Kalium, Natrium och Kalcium, och de är viktiga för precis alla signaler som sker i kroppen. Om man har en obalans tex en brist av någon av dessa, säg... kalium, kan det få förödande konsekvenser.
(Som ett exempel kan påpekas att man injicerar en hög dos kalium i fångar som avrättas, vilket gör att hjärtat stannar.)
Den kvällen när mitt hjärta stannade (när jag låg i min säng och varken sprang fort eller lyfte tunga vikter) hade jag ett obefintligt kaliumvärde i kroppen. Det är rätt svårt att få brist på kalium eftersom det finns i nästan alla livsmedel. Men det går. Man kan få brist på kalium om man har svår magsjuka med kräkningar och diarré och inte tillför kroppen vätska och salter.
Man kan också få en rubbning i saltbalansen om man dricker väldiga mängder vatten, säg... minst 3-4 liter om dagen, samtidigt som man äter en VLCD-diet, säg... Cambridge... och kombinerar detta med bantningspiller som man har köpt på internet. Dricker man stora mängder kaffe till det så kan det också påverka hjärtrytmen.. Om man dessutom lägger till en historia av att ibland kräkas med flit... Och ett tidigare dokumenterat lågt kaliumvärde året innan..
Nu är jag ingen expert, eller läkare.. Min kunskap kommer ifrån en undersköterskeutbildning, några högskolekurser i biokemi, fysiologi och anatomi, en väldig massa googlande och läsandet av mina egna journaler. Men kanske, kanske, kanske kan det finnas en helt annan riskfaktor till mitt hjärtstopp än att jag i hela mitt liv har haft extraslag på hjärtat?
Detta är vad jag funderar på när jag är ute på mina raska promenader med barnvagnen runt i Kungälv. En stad som för övrigt är irriterande platt...
---------------------------- ~¤~ ------------------------
Förvirrad, osammanhängande förklaring:
Hjärtat har flera säkerhetsfunktioner. Om de vanliga impulserna som styr hjärtslagen av någon anledning skulle blockeras så kommer impulser istället att skickas ut från ett annat ställe så att hjärtat kan fortsätta slå. De är inte lika starka som de vanliga, vilket gör att man får en lägre puls. Om även de impulserna skulle slås ut så kommer ännu en backup och tar över. Då ligger man kanske på en puls på 30, vilket inte funkar så bra, men man hinner tillkalla hjälp iallafall och komma in till sjukhus och slippa dö.
När det skickas ut impulser från flera olika ställen i hjärtat så vinner den starkaste och styr över hjärtats rytm. Det är ett tag sedan jag fick detta förklarat för mig, så kan inte garantera att allt stämmer.. Men i mitt hjärta är det iaf inte en impuls som är överlägset starkast. I vanliga fall brukar den rytmen som går in och tar över vara betydligt långsammare, men av någon anledning är inte min extrarytm det. Jag klarar mig jättebra med den rytmen i vardagen utan att märka något, men den klarar inte av fysisk ansträngning... Och sedan kommer jag inte riktigt ihåg varför det var ett problem, men det var också något på EKG-remsan som visade att det lilla för-slaget som föranleder det stora hjärtslaget liksom ibland kommer före, ibland efter och ibland nånstans i mitten av EKG-kurvan. Typ som två olika rytmer som kommer oberoende av varann.
Och om det skulle vara så att två slag liksom krockar med varandra så kanske det eventuellt skulle kunna vara så att de liksom slår ut varann så att ingen av dem funkar. Fast det kan vara en alldeles egen efterkonstruktion. Men i min egna efterkonstruktion så kan det isf ev kanske vara så att det var större risk att det skulle hända om pulsen ökade, som vid fysisk ansträngning. Kanske är det då detta de vill ta bort med ännu en ablation. Men nu är det bara mina helt egna teorier, så ni borde antagligen ha slutat läsa långt innan ni kom hit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar