vill oxå!!!!!

Idag har jag varit på kalas hos en av Lilla Trollets kompisar. De bor bakom busstationen i ett litet radhus med en trädgård lite mindre än den vi hade i Komarken. Mitt i området ligger en lekplats och en stor gräsplan och i typ alla hus bor barnfamiljer.
Barnen springer ut och in till varann, leker på lekplatsen och det finns alltid kompisar. Jag känner att vi låser in våra barn i den här lägenheten och de kan inte göra nånting utan att vi engagerar oss och följer med och det blir ett projekt.

 
Har ni läst Mimmiböckerna av Viveca Lärn och tittat på Mimmi som barnprogram när ni var små? Mimmi är nämligen lika gammal som vår Lillskrutt och hon bor på samma gata som vi bor på.
Mimmi och hennes kompis Anders springer ute och leker bla på fästningen som ändå ligger ett par kilometer bort. Är det dagens föräldrar (jag) som är mer knussliga, eller var det mindre farligt förr eller är det bara så att det är en film och sexåringar på åttiotalet heller inte fick gå själva och leka på fästningen eller vid älven utan att någon vuxen var med?

Just nu är mina barn iaf helt beroende av att vi följer med dem ut och leker, och eftersom det inte är aktuellt för oss just nu att flytta, så får jag väl se till att gå ut och leka med dem, och sedan nöja mig med att hälsa på hos andra som bor så som jag skulle önska att vi gjorde..

Kram på er!!