Jag SKA tillbaka!!!!

Igår när Indra och jag skulle åka buss in till stan så såg jag bussen komma borta vid Maxi när vi kom ut från huset, så jag började springa med vagnen. Jag vet inte hur långt det kan vara till busstationen från vårt hus, men kanske max 150 meter. Jag orkade inte springa mitt fortaste den sträckan! 

Jag inser att jag verkligen kommer att få starta om från noll med träningen. Det kommer kännas som att jag ska dööööööööö! 

Men jag har gjort det förr. Det är ju som att börja om från noll efter varje graviditet, och det har jag gjort tre gånger. 

När jag började träna styrketräning, och började med bodypump så hatade jag axelövningarna mest av allt. Jag stod med mina enkilos hantlar och hela överarmarna och baksidan av ryggen brände som eld och armarna darrade efter halva låten. Jag gick från det till att klara en hel låt med fyrakiloshantlar utan att darra i armarna.

När jag kom tillbaka och började träna efter att jag var gravid, och gick på samma core-pass som innan kunde jag knappt klara av en enda magövning. Jag var så svag i magen. Jag gick från det till att klara plankan på fötterna och situps med femkilos viktplatta.

När jag började träna trodde jag aldrig att jag skulle klara att springa ens en hel minut på löpbandet. Innan jag fick träningsförbud sprang jag en halvtimme i intervaller med olika hastighet och olika lutning. 

Jag vet att jag kan komma tillbaka, jag vet att jag kan klara det. Men fy fan vad drygt det kommer vara innan det blir roligt igen...