Två dagar kvar...

Nu är det inte långt kvar...
I övermorgon!!! ( egentligen imorgon för klockan är över midnatt)
Jag har beställt mina journaler eftersom jag tänkte att det skulle vara bra att ha läst igenom dem innan vi kommer till Skövde, men de har inte kommit. Hoppas verkligen att de kommer imorgon!
Imorgon tjuvstartar jag genom att börja med kosten, har suttit i dataprogrammet vi använder i skolan och lagt in recept och anpassat och näringsberäknat för de kommande veckorna. För bästa träningsresultat :-)

En liten tagg gnager i magen, orolig att det ska finnas något fel på hjärtat. Att jag inte ska få de besked jag hoppas på...
Har väntat så länge på den här dagen, nästan ett helt år. Det var dagen innan skärtorsdagen förra året jag fick domen, totalt aktivitetsförbud!
Indra var då 1 år och 5 månader, jag hade kämpat bort 23 kilo av mina graviditetskilon och var på väg att verkligen börja känna att jag var mig själv. Det kändes äntligen helt ok att sommaren började närma sig och jag tänkte att det skulle kännas helt ok att gå omkring i badkläder på stranden det året.
Poff!!!!

Idag väger jag 7 kg mer än då, och är i betydligt sämre form!! Det är lika nära sommaren, men det känns betydligt mer ångestladdat i år.
Den här dagen - i övermorgon - är den dagen jag levt för när det känts för jävligt.
Ja, jag har ju massa annat positivt i mitt liv, så det har såklart inte alltid känts för jävligt varje dag i ett år. Men vissa dagar har det gjort det.
När jag sett alla uppdateringar på facebook om träningsframsteg tex.
Då har jag bitit ihop och levt för remissen till Skövde, för konsultationen, för tiden för en ablation och nu för resultatet av ablationen.
Så det är kanske inte konstigt att det sitter en liten tagg i magen och gnager oroligt..

Jag försöker att tänka bort den och förbereder mig för mitt livs fjärde och sista comeback! Nu blir det inga fler graviditeter och inga fler sjukdomar eller andra defekter.
Nu är det topphälsa som gäller!