onsdag 17 februari 2010

kärlek...

Idag har jag varit och hälsat på en kompis som jag tycker så mycket om och som jag beundrar väldigt mycket!
Vi ses alldeles för sällan sedan hon flyttade från Kungälv (för flera år sedan), men när vi ses så känns det som om vi sågs igår.
Hon var bl.a ett stort stöd för mig när jag och barnens pappa bröt upp, eftersom hon gått igenom exakt samma sak och visste precis hur jag kände. Det gav mig trygghet att känna att jag gjorde rätt..

Fick träffa hennes lilla prinsessa som är snart två månader.
Sån liten go tjej!! Jag kunde inte låta bli att känna ett litet litet sug efter att få en liten bebis.. Tyvärr träffade jag inte stolta storebror eftersom han var hos sin dagmamma..
Vi åt thaimat och fikade, och så fick jag mata lilltjejen. :-)
Och vi pratade!!
Hon har haft det så tufft, och fått gå igenom så mycket. Och just nu väntar hon på ett jobbigt besked. Ändå är hon så stark! Och det syns verkligen inte att hon mår så dåligt som hon borde göra. Det skulle vara att hon var väldigt liten och tunn..
Kanske är det för att hon har så mycket kärlek runt sig. Hon har sina jättegoa ungar och med 100% ärlighet kan jag säga att jag känner ingen som har ett så kärleksfullt äktenskap som de har, hon och hennes man. Det lyser lång väg hur mycket de betyder för varann.
Med den kärleken runt sig varje dag så orkar man nog lite extra.. :-)

Det var en lyckad dag idag  :-)
Som toppades av att jag fick komma hem till mina egna fina barn som älsklingen hade varit och hämtat på förskolan. De har varit hos sin pappa sedan i måndags.
Eftersom vi saknat dem så skämde vi bort dem lite.. Älsklingen gav dem varsin ballerinakaka efter kvällsmaten och jag bäddade ner mig med dem i vår säng och tittade på film, trots att klockan egentligen var lite för mycket..
Men vi ska vara lediga imorn, så det gör inget.. :-)

Kramar från mig :-)

3 kommentarer:

  1. Visst är det härligt att bryta mot regler och normer ibland och ge barnen kakor och film :).

    SvaraRadera
  2. Men gumman så fint du skriver om mig och min familj, blir alldeles rörd! Fast liten och tunn, hihihi, det blir jag kanske längre fram om sjukdomen får härja fritt men vi får se. Jag känner samma för dig gumman, saknar dig massor men det är tur att internet finns så vi kan "prata" där.Jag tycker att ni passar så bra ihop ni två också, man ser det så tydligt på dig, det lyser om dig. Härligt att se. Vi kan prata om allt du och jag, härligt! Kram Carina

    SvaraRadera
  3. Här är det inga sjukdomar som ska härjas fritt med nån!!!

    Tack för fina ord tillbaka :-)
    KRAM

    SvaraRadera